• Baby, I'm here to make this right... •
Tror inte jag behöver skriva något, va?
/Ella.
• My lungs gave out as I faced the crowd, I think that keeping this up could be dangerous... •
Det är inte alltid lätt att vara jag, ska ni veta.
Inte alls lätt.
My ship went down in a sea of sound
When I woke up alone I had everything
A handful of moments I wish I could change
And a tongue like a nightmare that cut like a blade
In a city of fools I was careful and cool
But they tore me apart like a hurricane.
A handful of moments
I wish I could change but I was carried away
Give me therapy
I'm a walking travesty
But I'm smiling at everything
Therapy, you were never a friend to me
And you can keep all your misery.
/Ella.
• When you're deadlines become my days and nights... •
Kul att jag bland mina fina exempelbilder har en liten mapp, döpt till Öken-Elliz...av alla random namn i hela världen.
Kul att bilden som envisas med att ligga i förhandsvisningen ni ser ovan är den där jag ritat massa hjärtan på Pelles blogg.
Kul är väl att jag ens har kvar den bilden?
Kul att det här är det jag har att blogga om. Öken-Elliz & Pelle.
Jag gör verkligen skäl för det namnet känner jag.
Öken-Elliz, menar jag då. Inte Pelle.
Great life.
/Öken-Elliz.
• I want my money back, I want my money back! •
Alltså folk fattade verkligen inte det här med idolbilder. Jag som ville ha typ det här...:
...fick istället det här:
(Från en "hemlig beundrare", aka Pelle.)
Ja...den var ju åtminstånde censurerad.
Det var, som ni kanske förstår inte så svårt att kora en vinnare. Ska jag vara helt ärlig hade ni alla varit chanslösa no matter what asså.
Min Fridis asså. Hon är king.
Hamsterbilden deluxe!!!!!!!!!!!!!!!!
I love you babe!!
/Ella.
• I wrote her a song, not Delilah, not Kelsey, had them both in my palm but I'd drop them for Chelsea •
Här är en länk till den enda låten de har på Spotify just nu.
Just eftersom de bara har "Chelsea" på Spotify gick jag in på youtube för att lyssna på några fler låtar.
Och det slog mig, hastigt och lustigt att sångaren ser ut att vara cirka 12 år gammal. Faktum är att hela bandet ser ut att vara yngre än...jag. Det har nog aldrig hänt tror jag. Att folk är...yngre än mig...
Får mig att känna mig...gammal? Och jag är liksom sjutton?
Jag menar. Man har ju hört om band som hoppar av High School för att satsa på musiken. Men va fan: att hoppa av Junior High känns väl ändå lite väl tidigt...?
/Ella.
• There is no stopping us now... •
Hade lite tråkigt.
Bakade världens mest perfekta hallon-mascarpone tarte.
Alltså...
Alltså...
Jag är så sjukt duktig på att baka att jag mår illa själv. Det kan vara att jag provsmakade lite för mycket av mascarpone-cremen också.
Men ändå:
To my dearest, future husband: You. Are. One hell of a lucky bastard.
/Ella.
• I need this memory to keep me strong •
Eftersom min sjuka kropp är fylld av självömkan och diverse äckligheter så har jag inte så mycket att rapportera om i bloggen.
Därför tänkte jag att ni, älskade, älskade läsare skulle få kunna göra mig på bra humör! Hur? Genom att göra en idolbild till mig!
Ta en valfri bild från bloggen (ignorera mitt 'högerklicksskydd' genom att markera bilden och ta ctrl + c) och gör mig så ful, snygg, löjlig, rolig etc. som möjligt. Den första och tredje lär inte kräva så mycket arbete.
Make it good now!
Roligaste får en megalänk på bloggen och massa beröm och kärlek från mig (jag blir alltid lite blödig när jag är sjuk)!!
Skicka den till ellabellaswe@gmail.com!
/Ella - väntar spänt...
• If it means a lot to you... •
Idag har jag varit fortsatt sjuk. Det är inte så kul, kan jag tala om.
Eller nej, det kan jag faktiskt inte. Jag har tappat rösten. Allt jag under dagen velat förmedla till min omvärld har jag fått skriva ner.
Som ni kanske förstår är jag ganska trött på att skriva. Därför får ni lite bilder istället.
Orkade till en början inte engagera mig, som vanligt.
"Jo, men bit ihop nu" tänkte jag här. 
"Bättre men du kan ännu bättre!"
Och ja...ni kan väl gissa vem jag tänkte på för att frammana den här blicken...
(Hint: Hans namn börjar på El och slutar på Maco...)
Ja, sen orkade jag inte mer. Engagemanget tog slut för denna gång.
Egentligen vet jag inte varför jag gör tummen upp. Det är inte så peachy att inte kunna tala.
Uppskatta er röst sålänge ni kan, 'säger' jag bara.
Man saknar den förjävla mycket när den är borta...
/Ella - blev massa text ändå...
• I remember how you tasted, I've had you so many times, let's face it. •
Jag är sjuk och eftersom jag tycker om att spela martyr gick jag till mamma och bölade lite.
Hon sa åt mig att "ta lite medicin".
Medicin? Öppet för tolkning? I say yes...
Skål!
/Ella - mår redan bättre...
• Turn a page, I'm a book half-unread •
"Du måste läsa på mer i teoriboken!" säger hon.
Alltså...jag tycker mig inte behöva läsa så mycket mer. Jag menar, jag lär mig den hårda vägen.
Exempel:
Om jag blir stoppad av polisen för att jag kör för fort, då gör jag ju inte det igen, eller hur?
Om jag nästan krockar när jag kör om någon vid heldragen linje, ja då kommer jag till nästa gång ihåg det och sen så gör jag inte om det.
Om jag glömmer att stanna vid ett övergångsställe och råkar köra över en tant - ja, då får väl kärringen skylla sig själv och så kollar jag lite extra noga nästa gång jag själv går över gatan.
Så enkelt är det.
/Ella.
• I've got this ice box where my heart used to be •
"En fråga bara: Hur lärde du dig NÅGONSIN att stava?"
Frida skulle nog svara: "Vaddå? Som att hon kan det nu eller?"
Och jag...ja, jag är benägen att hålla med Frida...
/Ella - ska det verkligen vara två l?
• They say a face for fame is a crying shame, because to face the crowd is to play their game. •
Tanken på att sluta blogga var som något slags rus. Svårt att beskriva. Friheten!
Men om man sen vände på saken, visste jag att jag skulle sakna det. Tomheten...
De här två personerna, "Queen Ella" och "Vanliga Ella" var tänkta att vara två olika personer. Men när man inte kan skilja på dem längre, då vet man att man gått för långt. Det funkade inte längre.
Så vilken av dem skulle jag ändra på?
Svaret är båda två.
Skulle en nedläggning av bloggen hjälpa mig på vägen till att 'bli en bättre person'? Knappast. Det är inte bloggens fel, det är mitt och det var ni ganska snabba på att påpeka. Tack till er som visade att ni bryr er. Det är nog tack vare er som jag lyckades ta mig samman och fatta ett beslut.
Frågan som följer är 'Hur kommer man tillbaka till bloggen efter ett inlägg som det föregående?'.
Ja, hur kommer man tillbaka egentligen? Med ett inlägg som det här?
Tydligen.
/Ella.
• When I woke up alone, I had everything. •
Jag brukar inte vara en person som tar åt sig, eller bry sig särskillt mycket om vad andra tycker, tänker, säger eller gör. Men ibland händer det vissa saker, det behöver egentligen inte alls vara något stort, som får mig att gå sönder ytterligare litegrann innombords.
Saker som får mig att känna mig som en misslyckad, patetisk och helt värdelös människa.
Jag vet inte. Jag kanske bara är överkänslig just idag. Jag bloggar inte över helgen och sen får vi se om jag kommer tillbaka på måndag.
Verkar på någon sätt ändå som om ingen riktigt bryr sig.
/Ella.
• This is how we'll stand when they burn our houses down •
Har filosofiprov imorgon.
Jag har inte pluggat, nej, tackar som frågar.
Men jag tror jag har fattat grundprinciperna ändå:
/Ella.
• A dead end sign waits down the line, I'll leave my footprints for the evidence •
Och ni vet ju vad man säger: Man skall alltid lyssna på tecknens dolda budskap.
Nej ok, det där var det bara jag som hittade på i stundens hetta.
Äm: Om du desperat jättegärna känner att du vill läsa den här så kan jag maila den till dig.
Sara, du också. Känner att du är lite mer benägen att göra något dumt om du inte får läsa den.
Resten: Sucks to be you.
/Ella.
